Det är ju himla frustrerande så att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Jag blir arg. Sen blir jag bara ledsen. Sen blir jag ännu mer ledsen för att jag inte vill vara ledsen. Kan ju låta helt stört men. Jag vet att du gör det med flit. Alla har alltid stått på din sida. Ingen har någonsin stått på min. Varför kan ingen lyssna på mig? Varför kan inte jag få säga vad jag tycker inte att  bli nedtryckt ännu mer.

Ibland är det nära att jag kokar över. Så nära att jag bara vill släppa allting och åka hem. Det har varit såhär en gång förut och då vet vi ju alla hur det slutade.. Inte bra. Jag vill inte känns såhär. Jag vill bara vara glad och lycklig. Men den senaste tiden har jag inte varit de. Det känns som om de jag vill ska gå bra går dåligt och tvärtom. Man vill såklart inte att något ska gå dåligt, men. Jag har bara känt mig allmänt jävla sämst och taskig mot allt och alla.

Ibland hatar jag mitt liv. Oftast älskar jag det.

XOXO, Emma.