Satt och läste mitt inlägg från igår. Och nu skäms jag nästan. För jag glömde en häst. Den allra första passhästen jag hade:


Eddie the Eagle. Tro det eller ej, men inte en Melanderhäst.
Som elvaåring började jag rida honom och han blev faktiskt
bara bättre och bättre. Ingen stjärna någonstans, men gud så
jag tyckte om honom. Lasse Adler hade en del häst på Ålsta
och den här var riktigt speciell. Ni ser ju själva vad han har på
huvudet. Ungefär hela selkammaren. Det var en riktig galopp-
pålle. Tills Claes började köra. Dom passade verkligen ihop.
När Eddie sedan såldes 2 år senare så dog en bit av mig. Jag
grät floder varenda kväll. Jag kom ihåg sista kvällen innan
han skulle åka. Jag var ensam i stallet och jag höll på med
honom i timmar. Tog kort. Kramade. Grät.
Jag saknar honom faktiskt ibland. Jag lärde mig så otroligt mycket
på honom. Fast han skulle nog passat bättre som ridhäst, för ack
så fin han var att rida. Idag är han utagen ur STC:s register
och får inte starta mer. Helt rätt tycker jag.

XOXO, Emma.