Ibland önskar jag att jag la ner all min lediga tid på hästarna. Det är ju faktiskt det absolut bästa som finns. Ändå finns det inte på min världskarta att börja jobba med hästar. Inte som skötare i alla fall.
Jag vet inte om jag skulle klara av det. 5-5 varje dag. Så blir det om man jobbar proffsstall och är noggrann. För jag är jävligt noggrann.

Jag har alltid tyckt om att ta hand om andras hästar. Det är nästan så att jag tar de seriösare än min egen. Jag saknar den där tiden då man hade massa passhästar. Jag har faktiskt haft 5 stycken samtidigt som mest. Då låg man på topp. Nu hinner jag knappt ta hand om två stycken för den där jävla skolan tar upp all min tid.
Sen måste jag ju få erkänna att jag inte har så starka känslor för nån av hästarna i stallet just nu. Det är Jackpot liksom. Sen. Ingen mer typ.

Vi får väl se hur det blir. Det känns bara som om att livet är lite upside down just nu. Det finns så mycket man kan göra med sitt liv. Hur ska man kunna veta vad som är rätt?
Men drömmar är väl till för att förverkligas?

XOXO, Emma.