that dream im dreaming

Jag är så jäkla less på mig själv. Att jag aldrig kan sluta hoppas. För varje gång jag hoppas så släcks en dröm åter igen. Det är så förbannat jobbigt. Jag vet inte hur jag ska göra. Jag orkar inte gå runt med massa känslor som ändå inte är till någon nytta.

Jag saknar det vi en gång hade. Det var bland de vackraste som någonsin funnits. Allting var så äkta. Du är den enda som någonsin accepterat mig för den jag är till hundra procent.
Helt plöstligt var allting bara borta.
Men till dig är jag evigt tacksam.


XOXO, Emma.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0