Nu har jag lyckas knåpa ihop det där talet så nu kan jag sluta tjata om de i alla fall. Känns bra. Eller det blev lite luddigt och utsvävande, men vem bryr sig. Förhoppningsvis inte läraren i alla fall. Nej, men det blir säkert bra.

Det var någon som sa att man inte ska vara rädd att fastna i det man håller på med. Det är precis det jag är rädd för. Att jag står där i leriga stallkläder med massa idiotiska hästar och fundera över vad jag gjorde med mitt liv. Men tänk om hästarna är alldeles rätt då? Börjar jag med dom på heltid så känns det som om att jag aldrig kommer komma därifrån. Vem vill sitta och plugga när man är 30 liksom.

XOXO, Emma.