Japp. Nu ger jag bort henne. Jag känner att måste. Hur hemskt det än är att erkänna det för sig själv, så vill jag ge bort henne. Hon står ju bara där uppe och gör ingenting. Först skulle jag ju betäcka. Men det fölet kommer inte förens om över ett år, och så ska den köras in och hej å hå. Vem vet vad jag gör om ett år?
Sen så finns det en väldigt stor anledning till att jag ger bort henne. Jackpot. Älskade Jackpot. Jag får behålla honom. Jag har inte ens vågat skriva om det eftersom jag knappt trott på det själv. Han betyder så himla mycket för mig, mer än vad någon annan någonsin kommer göra. Han ger mig så mycket mer än vad Lostingen gör. Tyvärr.

Grejen är att jag inte är så ledsen över henne. Jag tycker det är så synd att hon bara ska stå där uppe och äta hela dagarna. Då kan hon göra någon lycklig med ett föl eller en tur i skogen. Hon är värd att leva. Som den lilla har kämpat, genom helt livet. Bruttan. Så om någon är intresserad - hör av er!

Ni fick in de där jag sa va? Jag får behålla honom.

XOXO, Emma.