Jag har börjat fundera över något som jag aldrig haft. Tid. Fast det beror ju på hur man ser det. Jag har hängt i stallet sen jag var 5 år. Det är min tid. Men jag menar tid då man inte gör nåt. Inte har något att fördriva tiden med. Undra vad jag skulle göra då? Om inte hästarna hade existerat i mitt liv. Hade jag spelat tennis? Eller kanske varit grym på att sy kläder. Inte fan vet jag.

Okej. Det här kan ju tolkas på flera sätt. Bestäm själv. Men jag kan bli nästan lite irriterad på folk som har för mycket tid. Jag förstår inte hur man orkar leva så. Jag får ju abstinens om jag är sjuk en dag. Vad finns det för mening med att åka hem. Sitta framför datorn. Äta en macka. Sitta lite mer framför datorn. Kolla på en läxa. Skita i den. Äta middag. Duscha. Gå och lägga sig framför en film. Somna.

Jag förstår inte vad man har åstakommit under dag då. Som man känner sig stolt över. Jag förstår inte vad som driver en sådan människa vidare i livet. Det kommer jag heller aldrig göra. Misstolka mig rätt. Jag älskar att ligga i soffan framför en bra film och halvsova. Jag är igen toka som springer runt hela tiden. Men jag skulle inte klara av mitt liv om jag inte hade saker att se fram emot, planera och fundera över. Gudars skymning vad jag skulle fundera på onödiga saker då. Som det här inlägget t ex.

XOXO, Emma.