Okej. Jag måste faktiskt få erkänna att jag inte är stolt över den här låten. Först bara hatade jag den, nu avgudar jag den. Den blir ju inte heller sämre för att jag älskar Mileys hår. Jag blir så, ursäkta, in åt helvete taggad när jag hör den. Fan va jag ska popa den här när jag är i usa, den påminner om allt som jag älskar med det där landet. Och gud, jag vill också känna så som hon gör i den här låten.

Idag är det bara 13 dagar kvar. Om exakt 13 dagar vid den här tidpunkten så sitter jag förmodligen i bilen på väg mot Fort Lauderdale från Miami. Eller så är vi redan framme på hotellet. Varje gång jag tänker på den här resan så blir jag gråtfärdig. Det är liksom min dröm. Att få stanna kvar där för evigt. Ni som inte varit där, åk dit. Jag kan helt ärligt inte beskriva hur det är. Jag bara avgudar det. Allting känns så himla enkelt där. Möjligheternas land. Men eftersom jag är typ hypersvensk och rädd för allt, så vågar jag inte ens drömma om ett liv där. Men nu blir det liksom lite mer verkligt när man är där och allt.

Jag har lovat mig själv att kämpa för det jag verkligen vill göra med mitt liv. Det ska jag också. Någon gång. I framtiden. Jag vill så himla mycket så att jag inte orkar ta tag i nåt. Jag bara flyter med istället och jag hatar mig själv för det. 
Gud vad jag svamlar för mig själv nu. Men jag längtar verkligen så jag håller på att dö. Fan vad jag älskar det.

XOXO, Emma.