Förlåt. Förlåt för att jag är så dum i huvudet. Förlåt för att jag tar allt så allvarligt. Men man orkar inte alltid vara så himla stark. Jag orkar inte det just nu. Det är inte så enkelt. Jag vill inte vara något psykfall. Jag orkar inte prata med någon. Samtidigt orkar jag inte känna mig så otorligt ensam. Jag vill ingenting. Allting går åt helvete. Allt. Ändå försöker jag skina som en sol. Men det går inte längre. Jag som trodde man skulle känna sig fri och lycklig efter studenten. Förlåt.

XOXO, Emma.