Jag blir frustrerad när ingen lyssnar. Ingen har en enda liten tanke på att jag kanske har rätt. En känsla uppstår bara inte från ingenstans. Men vem orkar bry sig om det. Jag. För det stör mig så mycket att jag bara blir mer och mer less. Jag vill inte ha den här känslan. Jag vill lägga den i en låda och kasta den i sjön. Jag skäms för det. Men jag kan inte bara förtränga saker och ting hela tiden. Det har jag försökt med ett bra tag nu.



XOXO, Emma.