Jag vet verkligen inte vad jag vill göra med mitt liv efter studenten. Det sägs att det inte är viktigt att tänka på sådant nu, men det tycker jag. Om 2 månader är jag arbetslös. Det låter ju helt sjukt hemskt. Ändå har jag det så himla mycket bättre än många i min ålder. Jag har en väldigt "stor" hobby som tar tid. Jag skulle alltid kunna få jobb hos någon tränare. Men jag vet inte om det är de jag vill. Jag tror att om man börjar så är man fast sen. Jag vill definitvt inte vara häst(slav)skötare hela livet. Jag tycker heller inte att jag har kompetens att bli egen tränare och det är nog ingenting jag är speciellt intresserad av heller. Jag har alltid tyckt mycket mer om att hålla på med andras hästar. Varför vet jag inte, men så är det i alla fall.

Häromdagen pratade vi på grafen och då sa min lärare att hon trodde jag skulle bli något stort. Att jag var mogen för det. Jag går inte runt och tror att jag ska "bli något stort" hela dagarna, men jag måste ju få hålla med om att jag är mogen för ett arbete. Jag har lärt mig otroligt mycket under praktikveckorna vi haft i skolan. Något som jag kommer ha med mig för livet.

Ändå så vet jag inte vad jag vill. Jag vill göra något som jag brinner för, tycker är jätteintressant och roligt. Jag har tagit den här diskussionen med mig själv såå många gånger, men det leder ingen vart. Jag älskar hästarna. Jag älskar travet. Jag älskar att skriva. Men ibland så hatar jag travets livsstil. Jag hatar att sitta och skriva massa skit som inte har någon känsla.

Jag vill göra något som berör folk. Typ skriva en bok som trehundratusen pers läser. Eller skriva en låt som någon börjar gråta av. Nu förstår poängen. Samtidigt så skulle jag så himla gärna vilja bli en proffesionell montéryttare. Jag vill hinna med mitt liv på Ålsta. Hur i helvete ska jag få ihop allting?

XOXO, Emma.