jag hatar mig själv

Nu kör vi återigen SM i tankebortskjutning. Jag tror till och med att vi är uppe på VM-nivå just nu. Jag älskar dig så otroligt mycket så att det gör ont. Tänk då hur ont det skulle göra om du bara försvann från mitt liv helt plötsligt. Vart skulle jag då ta vägen? Hur skulle jag då kunna bete mig som en vanlig människa?

När jag sitter hemma i soffan så bestämmer jag mig. Att jag aldrig tänker lämna dig. Sen när jag kommer stallet så känns allting lika självklart längre. Jag hatar mig själv så otroligt mycket att jag ens tänker i dom banorna att bara bara skjuter undan allting, borstar av dig och åker hem. Jag har försökt att överväga för och nackdelar. Men det funkar inte. För att det finns så många nackdelar, och sen jävligt stor fördel. Du är bland det finaste som någonsin funnits i mitt liv. Men hur ska jag kunna bara ha kul med en häst som jag inte orkar få stopp på. En häst som får ont i munnen som fort man tar i honom. En häst som är ruskigt känslig för minsta lilla smärta. En häst som knappt går att ta ut till hagen om han inte får gå före sin vänner. En häst som förmodligen aldrig mer kommer kunna tävla. Kanske om Magnus Samuelsson skulle köra.

Du är så fantastiskt underbar. Jag vet inte om jag klarar mig utan dig. Men jag vet inte om jag vill och har orken att lägga ner tid på dig. Jag vill inte bli arg på dig när vi är ute och rider. Usch. Jag hatar mig själv nu. Jag är en egoist. En egoist som tänker på pengar och tid. Jag hatar att tänka på pengar och tid. För alla tjatar om det hela tiden. Men du. Du är så vacker. Jag önskar så innerligt att du var som förut. Jag saknar den du var så mycket att jag bara vill ställa mig mitt ute på en åker och skrika tills jag inte har någon röst kvar.

Vi får väl se hur det blir. Det kan endast jag själv bestämma. Du kommer alltid vara den varelse som betytt mest för mig. Jag skäms för mina egna tankar.



XOXO, Emma.

tråkit det som är en sån fin häst