I natt kände jag världens hemskaste känsla. Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv. Låg helt blickstilla under täcket i säkert en halvtimme. Vaknade med ett ryck av att gallret till Rabbes bur lät ashögt. Efter ett långt tag vågade jag äntligen tända lampan. Inget där, inget förändrat, förutom att Rabbe var livrädd och satt och stampade. Släckte, somnade om efter en timme. Imorse när jag gick upp så låg det spån på taket på Rabbes bur, vilket de inte gjorde på natten. De låg också spån på golvet vid hans hö och det var konstiga handavtryck med bara fyra fingrar i dammet på burens tak.