Nej. Fan. Det gick inte. Det var ounvikligt att bli aningens nedstämd. Less. Less på det som kallas mitt liv. Det är drygt när ens vanor förstörs och byt uts till nya som är mycket sämre. Jag gillar inte förändringar, och de tror jag de flesta som känner mig vet. Eller nej. Man kan inte ogilla förändringar, det är ju sjukt. Men när jag varit van vid en sak i typ åtta år och så blir allting plötsligt så annorlunda. Då är det klart jag ledsnar. Det är ounvikligt.

Jag vet inte riktigt hur jag ska tackla det här ännu. Förmodligen som jag brukar - hålla käften och fortsätta ändå. Men jag är rätt less på det också faktiskt. Det räcker med det man har liksom.

Gryningspyromanen - Daniel Adams-Ray

XOXO, Emma.