Jag är så less. Less på egoistiska människor som inte kan lyssna. Jag är en sådan där människa som ger och ger. Jag lyssnar, ler, skrattar åt skämt jag kanske inte ens tycker är roliga. Nu låter det som om jag är världens tråkigaste och bara går runt och låtsas och så är det ju inte. Jag asgarvar (läs:skriker) när jag tycker något är kul. Jag ler när jag blir glad. Ja, allt de där som normala människor gör.

Men jag är också en sådan där trevlig tjej som vill vara alla till lags hela tiden. Inte att man ska göra saker och sånt, men jag vill att folk runt omkring mig ska vara glada. Men ibland så kommer det till en gräns. Till en gräns då folk avbryter mig i något som jag vill berätta. Till en gräns när folk inte lyssnar på mina dåliga skämt. Till en gräns då ingen ger tillbaka. Då blir jag bara så jävla less. För varför ska jag ge om ingen ger någonting tillbaka?

Logiskt - Petter

XOXO, Emma.