Ojsan. Det gick väl sådär för Martis igår på Vallen va? Men både häst och kusk var så gott som oskadda efteråt, det var väl i alla fall det viktigaste. Jag stod ensam vid banan när det hände och jag satte hjärtat i halsgropen, då kommer världens coolaste Hoffman och glider fram lite snyggt och väntar på att hästen ska lugna ner sig. Haha, jag hade fått panik och sprungit ut på banan! Aja, det var ju ändå nice att grabbarna kom upp till mig liksom!

Jag och Mikaela tog Maddes bil hem efter lopp sex, grymt skönt att vara hemma innan halv tolv en onsdag för en gångs skull. Jag åkte till och med hem till min egna säng. Idag har det varit drygt med förkyldningen på eftermiddagen, vill typ dö. Sharpness körde jag fort med, fin efter behandlning.

Och vet ni? Idag körde jag älskade Pleading. I vagn för första gången på ett halv år efter skadan. Skrittade tre varv och joggade två jättelugna. Inge halt :) Haha han var dock lite tokig, jättehingstig. Men det får man vara såhär i början tycker jag. Fy fan vilken pampig häst! Kändes som om det var de finaste jag kört, och då joggade jag bara lite liksom. Killen som egentligen skulle slaktas.. Han påminner mig om Jackpot på något sätt, lika knäpp :)


Pleadis ♥

XOXO, Emma.